Snart är det här – det nya året. Fullt av förväntningar och hoppet om att 2016 kommer bli bättre än 2015. Eller åtminstone lika bra? Vad du än vill ha ut av 2016 är det till stor del upp till dig själv att få ut det mesta möjliga. Åtminstone inom rimliga gränser.
Det som är viktigt är i alla fall att du sätter upp ett mål med vad du vill uppnå och sen gäller det att du inte ger upp. Misslyckade är en sak, att ge upp är en annan. Ingen väg är spikrak och vi möter ständigt på utmaningar i livet. I bland stora och ibland små. Det gäller bara att hantera dem på bästa sätt och inte se dem som en anledning att ge upp ditt utsatta mål.
När det gäller viktminskning har jag gett upp säkert 2000 gånger. Piller, pulver, konstiga dieter, svält… Allt som inte gav omedelbar effekt gav jag upp. Det har kostat mig mer än pengar. Det har kostat mig frustration, dagar och veckor med svält och det värsta av allt – känslan av att vara helt misslyckad. För visst var jag helt värdelös som var så jäkla tjock och fet?!! Varför gick jag inte ner i vikt och blev lika smal som alla andra? För om jag bara blev smal så skulle jag bli lycklig…
Nu kan ju jag berätta för er att lycka sitter inte i fettet. Lycka handlar inte heller om att vara som någon annan. Sluta därför att jämföra dig med andra. Du har ingen aning om hur de har det i sitt liv. Lycka är att vara nöjd med den man är och hur man är. Är man nöjd med att vara smal, tjock, vältränad, otränad… Eller vad som, så fine..! Men jag var aldrig nöjd när jag var överviktig. Att inte hitta kläder som passade, att inte orka med vardag och arbete, att vara bitter på andra, att ständigt vara sjuk för att jag åt fel.
När jag lärde mig om kost och träning började jag se ljuset i tunneln. Jag började förstå att det inte finns några piller eller pulver i världen som skulle göra mig smal och vältränad. Jag bytte ut pizzor och chips mot lagad mat, frukt och grönt. Jag började promenera. Varenda dag. Jag gick och gick och gick..! Till slut vågade jag skriva in mig på ett gym. Det var fruktansvärt jobbigt att se alla dessa vältränade människor, men jag gick dit ändå. Kämpade, slet och slet lite till. Jag minns känslan när jag en dag ställde mig på vågen på gymmet – då visade den 92 kilo. Jag hade gått ner nästan 14 kilo och jag var så jäkla nöjd. Då hade jag fattat grejen. Att äta rätt och att röra på sig – det är lixom hela grejen!
Jag ångrar inte att jag fortsatt på samma bana. Det har emellanåt varit tufft och kämpigt, men jag har lärt mig nu. Jag vet hur jag ska äta och jag vet att en julhelg inte spelar någon som helst roll viktmässigt. Jag behöver inte dö av chock för att vågen pekar uppåt, för det händer inte. Jag kämpar på lika bra nu som då. För vet ni? Nu ger jag inte upp längre. För jag har lärt mig..!
(Bildcollaget får gestalta mitt gamla och mitt nya liv. Fotot med den bruna koftan är från en nyårsafton för många herrans år sen. Träningsbilden är från förra årets målsättning - tjejmilen. En av mina rundor mot målet. Den tredje bilden är en nöjd och glad tjej som trivs med livet)