På senare tid, närmare bestämt från 2008 till idag, så har jag kinesiologitejpen fått stort utrymme såväl som på idrottsarenorna som hos gemene man. Sjukgymnaster, fysioterapeuter och idrottsmedicinare använder denna färgglada tejp på nästan alla personer. I detta inlägg skall jag försöka redogöra för, med hjälp av forskning, om denna elastiska och färgglada tejp har någon funktion på prestation såväl som på smärtlindring och så vidare.
Under 1970-talet utvecklades denna tejp av en japan vid namn Dr. Kase (Luz et al., 2015). Tejpen som utvecklades var elastisk och skulle appliceras direkt på huden. Tejpen kan stretchas ut i längdriktningen med hela 40-60% av dess ursprungliga längd vilket gör att normal ”range of motion” (ROM) eller rörlighet kan bibehållas (Kachanathu et al., 2014).
Funktionen av tapen sägs vara
förbättring av muskelfunktionen aktivering av cirkulationen (blod & lymfa) genom att huden lyfts upp där en inflammation, smärta eller ödem ligger en minskning av smärta stödjer funktionen av lederna genom att stimulera proprioception & förbättra stabilitet (Kachanathu et al., 2014).Studier på kinesiologitejp är ibland inte entydiga. Vissa visar på en förbättring av prestation och funktion medan andra studier inte kan se någon skillnad. Jag skall nedan försöka beskriva resultat och tolka dessa åt er.
Acar et al. (2015) studerade skillnader mellan kinesiotape och elastiskt bandage vid akuta vrickningar i fotled på en akutavdelning. Resultatet av studien visade att kinesiotape är lika effektiv som vanligt elastiskt bandage på vrickningar. Var gäller både smärta (p=0,943), och omkrets av vristen (p=0,544) så var resultaten lika mellan de två grupperna både efter 1, 3, 7 och 28 dagar. Fördelen med att använda kinesiotape enligt författaren är att det tar mindre plats i skorna jämfört med ett tjockare elastiskt bandage. Författaren utger inget negativt om tejpen.
I en studie av Luz et al. (2015) så jämfördes kinesiotape och placebo på smärta och oförmåga hos personer med kronisk och ospecifik low back pain. Tapen applicerades på ryggen och skulle bäras under 48 timmar. 3 grupper genomförde studien, en grupp med kinesiotape, en med placebo och en kontrollgrupp som inte fick någonting applicerat. Efter 48 timmar så undersöktes smärtintensiteten och oförmågan (enkät). Resultaten från studien visade att kinesiotape var signifikant bättre (p=0,003) än ingenting gällande oförmågan 48 timmar efter applicering. Kinesiotapen var inte signifikant bättre (p=0,08) än placebo-tapen men att där är en trend mot att den är bättre vad gäller oförmågan. Vad gällde smärtan var det ingen skillnad mellan någon grupp (kinesio vs kontroll, p=0,09 och kinesio vs placebo, p=0,82).
I en studie som genomfördes 2012 gällande styrka på kvinnor, så kunde man se att det inte var någon signifikant skillnad mellan styrkan, funktionen, balans, peak torque eller muskelaktivitet av vastus lateralis hos kvinnorna. Studien använde sig av icke-elastisk tape och kinesiotape samt en kontrollgrupp. En av begränsningarna med denna studie var att det enbart deltog starka och friska kvinnor, alltså inte personer med en skada eller nedsatt funktion i framsidan av låret (Almeida Lins et al., 2012).
I en studie av MacDowall et al. (2015) så undersöktes vertikal hoppförmåga och muskelaktivitet i vadmusklerna hos olika och friska idrottare. Idrottarna var från ett universitets basketlag, volleyboll och friidrotts-lag. Kinesiotapen vad applicerad på det dominanta benet och varje idrottare skulle genomföra 3 olika hopp. ”One-foot take off” från det dominanta benet, ”two-footed take off” av maximala hopp i både countermovement och statiskt upphopp. Resultaten visade på att idrottarna ökade hopphöjden, från 26,29±9,12 cm till 28,72±7,37 cm, under applicering av kinesiotapen när de hoppade statiskt med det dominanta benet enbart (p=0,001). Det var ingen signifikant skillnad mellan enbens- och tvåbens-countermovement jumps mellan de två olika metoderna. Det var inte heller någon skillnad i muskelaktivering mellan de två olika metoderna. Vad som dock inte framgår i artikeln är om det var en randomiserad och kontrollerad studie eller om de hade en s.k. inlärningseffekt från placebo till kinesiotape appliceringen.
Alvarez-Alvarez et al. (2014) testade att applicera kinesiotape på friska personers ryggar för att kolla muskel-fatigue under Biering-Sorensen test. 90 deltagare inkluderades i studien och randomiserades. Resultaten från studien visade att personerna som hade applicering av kinesiotape hade en signifikant förbättring av tiden liggandes i testpositionen (p=0,029). Resultatet tydde på att personer som hade en korrekt applicering av tapen på ländryggen, jämfört med kontrollgruppen, kunde hålla positionen i testet i 35,5 sekunder längre än personer som inte hade applicerad tape.
Slutsats av dessa studier? Att kinesiotape kan användas men att man skall använda den på personer som har behov av det, t.ex. vrickade fötter. Vad det verkar, baserat på ovanstående studier, är att friska personer inte får ut den effekt som önskas av tapen medan personer som är skadade eller på annat sätt har behov av hjälp ser ut att få liten effekt. Alvarez-Alvarez et al. (2014) verkar dock slå hål på denna teori eftersom de fick ut en signifikant effekt av tapen. Fortsatta studier bör undersöka effekten av tapen på personer med och utan besvär av olika slag.
Acen, Y.A., Yilmaz, B.K., Karadeniz, M., Cevik, E., Uzun, O., Cinar, O. (2015). Kinesiotaping vs elastic bandage in acute ankle sprains in emergency department: A randomized, controlled, clinical trial. Gulhane Tip Dergisi, 57, 44-48.
Almeida Lins, C.A., Neto, F.L., de Amorim, A.B., de Brito Macedo, L., & Brasileiro, J.S. (2012). Kinesio Taping® does not alter neuromuscular performance of femoral quadriceps or lower limb function in healthy subjects: Randomized, blind, controlled, clinical trial. Manual Therapy. http://dx.doi.org/10.1016/j.math.2012.06.009
Alvarez´ Alvarez´, S., Garcia-Muro San Jose, F., Rodriguez-Fernandez, A.L., Gueita-Rodriguez, J., & Waller, B.J. (2014). Effects of Kinesio® Tape in low back muscle fatigue: Randomized, controlled, double-blinded clinical trial on healthy subjects. Journal of Back and Musculoskeletal Rehabilitation, 27, 203-212.
Kachanathu, S.J., Alenazi, A.M., Seif, H.E., Hafez, A.R., & Alroumim, A.M. (2014). Comparison between Kinesio Taping and a Traditional Physical Theraphy Program in Treatment of Nonspecific Low Back Pain. Journal of Physical Theraphy, 26, 1185-1188.
Luz, MA Jr., Sousa, MV., Neves, LAFS., Cezar, AAC., & Costa, LOP. (2015). Kinesio Taping is not better than placebo in reducing pain and disability in patients with chronic non-specific low back pain: a randomized controlled trial. Brazilian Journal of Physical Theraphy, hämtad 4 december 2015 från: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26465078
MacDowall, I., Sanzo, P., & Zerpa, C. (2015). The effect of kinesio taping on Vertical Jump Height and Muscle Electromyographic Activity of the Gastrocnemius and Soleus in Varsity Athletes. International Journal of Sports Science, 5(4), 162-170.