Hur bör man bete sig mot sin konkurrent?

I förrgår gick stavhoppsfinalen av i friidrotts-VM i Doha. Förutom en oerhört spännande final med fina prestationer och svensk silvermedalj är det många som reagerat på hur de tre som var kvar i tävlingen betedde sig mot varandra. De skrattade, kramades och verkade vara kompisar trots att de kanske är varandras största konkurrenter. Men är det så idrottare faktiskt bör agera gentemot sina konkurrenter? Vilken typ av beteenden som anammas av idrottarna kan förstås skilja sig både inom och mellan olika idrotter, och ha olika förklaringar, men inte sällan handlar det om tradition och kultur. I vissa kampsporter är en stor del av förberedelserna att försöka psyka sin motståndare. I fotboll används olika fulknep för att få motståndaren ur balans. Det kan sannolikt ge vissa effekter just då, men hur fungerar det i längden?

Vi diskuterar nedan några förhållningssätt, men vill också vara tydliga med att det är svårt att komma fram till några allmängiltiga råd, då det ofta beror på 1) Vilken sport du utövar 2) Vilken nivå du idrottar 3) Vilka mål du har med ditt idrottande 4) Vilka värderingar du har som människa och 5) Hur dina motståndare beter sig.

Taktik

I flera sporter kan det vara fördelaktigt att försöka kartlägga sina motståndare i minsta detalj. Allt fler anställer scouter eller använder sig av statistik för att få en så bra bild av motståndaren som möjligt. Fördelarna med detta är att man då enklare kan hitta och utnyttja motståndarens svagheter och parera dennes styrkor. Nackdelen kan vara om scoutingen inte visar sig stämma eller om motståndaren byter taktik just den dagen ni ska mötas. Dessutom kan det bli rörigt om du eller ert lag spenderar mer tid på att anpassa sig efter motståndet istället för att utveckla era egna styrkor. Det gäller då förslagsvis att hitta en balans mellan att ha sin egen plan (och följa den) samt vara öppen för motståndarens historik och eventuella korrigeringar. Värt att komma ihåg är det faktum att det är vanligare att medierna rapporterar om coachers eller idrottares lyckade taktiska drag än om misslyckanden, då de senare inte är lika enkla att se eller förklara, och något som man i efterföljande intervjuer inte gärna pratar om.

Fokus

Vi kan inte fokusera på allt, på samma gång, hela tiden. Därför är det lätt hänt att när vi fokuserar på vad motståndaren gör så minskar istället fokus på den egna prestationen. Att prestera väl kräver oftast vår fulla uppmärksamhet, och då måste vi ha fullt fokus på att genomföra de moment som krävs. Om motståndaren försöker psyka dig handlar det om att träna upp sina färdigheter att kunna fokusera på det man vill, och öva upp en acceptans för de jobbiga tankar eller känslor som kan uppstå i en sådan situation.

Jämförelsemått

Vem jämför du dina prestationer med? Forskningen har identifierat två typer av förhållningssätt: 1) Den som är inriktad på att försöka bli bättre än sin motståndare eller 2) Den som försöker bli bättre själv. De båda typerna är inte motsatser, utan man kan vara mer eller mindre samt ha olika förhållningssätt i olika sammanhang. Idrottare som är mer fokuserade på att försöka bli bättre än sin motståndare har visat sig öka risken för att sluta, får sämre utveckling, ökad risk för att ta till metoder som dopning och ökad risk för psykisk ohälsa. Det är dock inte fokuset på att försöka bli bättre än sin motståndare som är problematiskt i sig, utan bristen på fokuset att jämföra sig mot sig själv och sin egen utveckling. Det kan vara svårt att försöka bortse från medaljer och resultat när det är mycket press utifrån och kanske även ekonomiska faktorer som spelar in, men du kan faktiskt med fördel aktivt försöka fråga dig själv hur just du utvecklas bäst, snarare än att utgå från hur långt efter du är din motståndare. Ett sätt beskrivs nedan:

Process-, prestations- och resultatmål

Genom att ha olika typer av mål, både långsiktiga och kortsiktiga, ökar motivationen och du blir inte lika utsatt om du inte skulle uppnå ett av dem. Målsättningsarbete görs bäst i en viss ordning: resultat-, prestation- och processmål. De har alla både sina för- och nackdelar.

Resultatmål handlar om vart du vill komma till slut eller vilken tävling du vill vinna. Att vinna SM-guld skulle kunna vara ett tydligt resultatmål. Fördelen med resultatmål är att de ger en bestämd riktning och till en början också hög motivation. Nackdelen är att resultatmål ofta inte är helt under ens egen kontroll då utgången påverkas av andras prestationer. Du kan göra ditt yttersta för att du ska bli så bra som möjligt, men du kan inte kontrollera att någon annan inte är ännu bättre, och inte heller kan du kontrollera de tillfälligheter som i slutändan kan fälla avgörandet.

Prestationsmål är de färdigheter du behöver utveckla för att nå resultatmålet. Det är mer under din kontroll. Det kan vara ett specifikt hopp i konståkning du behöver kunna bemästra, en viss längd att slå i golf eller en viss räddningsprocent för målvakter under en match.

Processmål är vad du behöver göra utanför och på träning samt tävling för att utveckla prestationsmålen. Det kan vara att träna extra på just det hoppet, rörlighetsträna efter träning eller att äta ordentligt innan träning. Dessa är allra mest under din kontroll.

Gruppsammanhållning

För att utveckla en stark lagmoral kan det vara fördelaktigt att försöka skapa en så stark grupptillhörighet som möjligt. Det kan göras genom att särskilja sig från andra grupper. Att ha en egen kultur, egna färger, egna traditioner och till och med egna "fiender" kan öka villigheten att göra allt för sin grupp. Det har inte minst visat sig i krig då människor kan ta till alla möjliga medel för att besegra "de andra". Nackdelen är att det också kan skapa oetiska beteenden och bli något skräckfyllt snarare än något önskvärt som man mår bra av.

Strunta i att hitta rätt känsla

Vissa presterar bäst av att känna ett visst mått av ilska medan andra behöver känna glädje för att kunna prestera. Om du tillhör den första kategorin kan det vara bäst att försöka tänka elakt om sin motståndare, medan om du tillhör den andra kategorin kan det vara bäst att försöka umgås och skämta med dem. Vi är dock övertygade om att man generellt presterar bäst när man mår bra och att negativa känslor främst fungerar undantagsvis, och heller inte nödvändigtvis bättre. Oavsett med vilken typ av känslor man upplever sig prestera bäst så kan strategin att eftersträva ett visst känslo-tillstånd också göra en väldigt utsatt om man inte uppnår just precis den sinnesstämning man vill. Istället kan jakten på att nå rätt känsla vara ytterst energikrävande, frustrerande och hämma prestationen då det skäl fokus från annat.

Värderingar

Kanske behöver du fråga dig själv vilken sorts idrottare och person du vill vara. Vad vill du att andra ska tycka om dig, egentligen? Hur vill du att dina närstående ska beskriva dig? Hur ska media porträttera dig? Hur agerar den idrottare som du ser upp till mest? Genom att vara sann mot dig själv och hur du vill vara kan faktiskt prestationen öka, genom att du känner dig mer trygg och mer tillfreds med dig själv.

Referenser:
Brewer, M. B. (1979). In-group bias in the minimal intergroup situation: A cognitive-motivational analysis. Psychological bulletin, 86(2), 307.

Gardner, F. L., & Moore, Z. E. (2007). The psychology of enhancing human performance: The mindfulness-acceptance-commitment (MAC) approach. Springer Publishing Company.

Williams, J. M. E. (2010). Applied sport psychology: Personal growth to peak performance (6th ed). Mayfield Publishing Co.

Logga in för att kunna kommentera.