I förrgår gick stavhoppsfinalen av i friidrotts-VM i Doha. Förutom en oerhört spännande final med fina prestationer och svensk silvermedalj är det många som reagerat på hur de tre som var kvar i tävlingen betedde sig mot varandra. De skrattade, kramades och verkade vara kompisar trots att de kanske är varandras största konkurrenter. Men är det så idrottare faktiskt bör agera gentemot sina konkurrenter? Vilken typ av beteenden som anammas av idrottarna kan förstås skilja sig både inom och mellan olika idrotter, och ha olika förklaringar, men inte sällan handlar det om tradition och kultur. I vissa kampsporter är en stor del av förberedelserna att försöka psyka sin motståndare. I fotboll används olika fulknep för att få motståndaren ur balans. Det kan sannolikt ge vissa effekter just då, men hur fungerar det i längden?

Vi diskuterar nedan några förhållningssätt, men vill också vara tydliga med att det är svårt att komma fram till några allmängiltiga råd, då det ofta beror på 1) Vilken sport du utövar 2) Vilken nivå du idrottar 3) Vilka mål du har med ditt idrottande 4) Vilka värderingar du har som människa och 5) Hur dina motståndare beter sig.

Taktik

I flera sporter kan det vara fördelaktigt att försöka kartlägga sina motståndare i minsta detalj. Allt fler anställer scouter eller använder sig av statistik för att få en så bra bild av motståndaren som möjligt. Fördelarna med detta är att man då enklare kan hitta och utnyttja motståndarens svagheter och parera dennes styrkor. Nackdelen kan vara om scoutingen inte visar sig stämma eller om motståndaren byter taktik just den dagen ni ska mötas. Dessutom kan det bli rörigt om du eller ert lag spenderar mer tid på att anpassa sig efter motståndet istället för att utveckla era egna styrkor. Det gäller då förslagsvis att hitta en balans mellan att ha sin egen plan (och följa den) samt vara öppen för motståndarens historik och eventuella korrigeringar. Värt att komma ihåg är det faktum att det är vanligare att medierna rapporterar om coachers eller idrottares lyckade taktiska drag än om misslyckanden, då de senare inte är lika enkla att se eller förklara, och något som man i efterföljande intervjuer inte gärna pratar om.

Fokus

Vi kan inte fokusera på allt, på samma gång, hela tiden. Därför är det lätt hänt att när vi fokuserar på vad motståndaren gör så minskar istället fokus på den egna prestationen. Att prestera väl kräver oftast vår fulla uppmärksamhet, och då måste vi ha fullt fokus på att genomföra de moment som krävs. Om motståndaren försöker psyka dig handlar det om att träna upp sina färdigheter att kunna fokusera på det man vill, och öva upp en acceptans för de jobbiga tankar eller känslor som kan uppstå i en sådan situation.

Jämförelsemått

Vem jämför du dina prestationer med? Forskningen har identifierat två typer av förhållningssätt: 1) Den som är inriktad på att försöka bli bättre än sin motståndare eller 2) Den som försöker bli bättre själv. De båda typerna är inte motsatser, utan man kan vara mer eller mindre samt ha olika förhållningssätt i olika sammanhang. Idrottare som är mer fokuserade på att försöka bli bättre än sin motståndare har visat sig öka risken för att sluta, får sämre utveckling, ökad risk för att ta till metoder som dopning och ökad risk för psykisk ohälsa. Det är dock inte fokuset på att försöka bli bättre än sin motståndare som är problematiskt i sig, utan bristen på fokuset att jämföra sig mot sig själv och sin egen utveckling. Det kan vara svårt att försöka bortse från medaljer och resultat när det är mycket press utifrån och kanske även ekonomiska faktorer som spelar in, men du kan faktiskt med fördel aktivt försöka fråga dig själv hur just du utvecklas bäst, snarare än att utgå från hur långt efter du är din motståndare. Ett sätt beskrivs nedan:

Process-, prestations- och resultatmål

Genom att ha olika typer av mål, både långsiktiga och kortsiktiga, ökar motivationen och du blir inte lika utsatt om du inte skulle uppnå ett av dem. Målsättningsarbete görs bäst i en viss ordning: resultat-, prestation- och processmål. De har alla både sina för- och nackdelar.

Resultatmål handlar om vart du vill komma till slut eller vilken tävling du vill vinna. Att vinna SM-guld skulle kunna vara ett tydligt resultatmål. Fördelen med resultatmål är att de ger en bestämd riktning och till en början också hög motivation. Nackdelen är att resultatmål ofta inte är helt under ens egen kontroll då utgången påverkas av andras prestationer. Du kan göra ditt yttersta för att du ska bli så bra som möjligt, men du kan inte kontrollera att någon annan inte är ännu bättre, och inte heller kan du kontrollera de tillfälligheter som i slutändan kan fälla avgörandet.

Prestationsmål är de färdigheter du behöver utveckla för att nå resultatmålet. Det är mer under din kontroll. Det kan vara ett specifikt hopp i konståkning du behöver kunna bemästra, en viss längd att slå i golf eller en viss räddningsprocent för målvakter under en match.

Processmål är vad du behöver göra utanför och på träning samt tävling för att utveckla prestationsmålen. Det kan vara att träna extra på just det hoppet, rörlighetsträna efter träning eller att äta ordentligt innan träning. Dessa är allra mest under din kontroll.

Gruppsammanhållning

För att utveckla en stark lagmoral kan det vara fördelaktigt att försöka skapa en så stark grupptillhörighet som möjligt. Det kan göras genom att särskilja sig från andra grupper. Att ha en egen kultur, egna färger, egna traditioner och till och med egna "fiender" kan öka villigheten att göra allt för sin grupp. Det har inte minst visat sig i krig då människor kan ta till alla möjliga medel för att besegra "de andra". Nackdelen är att det också kan skapa oetiska beteenden och bli något skräckfyllt snarare än något önskvärt som man mår bra av.

Strunta i att hitta rätt känsla

Vissa presterar bäst av att känna ett visst mått av ilska medan andra behöver känna glädje för att kunna prestera. Om du tillhör den första kategorin kan det vara bäst att försöka tänka elakt om sin motståndare, medan om du tillhör den andra kategorin kan det vara bäst att försöka umgås och skämta med dem. Vi är dock övertygade om att man generellt presterar bäst när man mår bra och att negativa känslor främst fungerar undantagsvis, och heller inte nödvändigtvis bättre. Oavsett med vilken typ av känslor man upplever sig prestera bäst så kan strategin att eftersträva ett visst känslo-tillstånd också göra en väldigt utsatt om man inte uppnår just precis den sinnesstämning man vill. Istället kan jakten på att nå rätt känsla vara ytterst energikrävande, frustrerande och hämma prestationen då det skäl fokus från annat.

Värderingar

Kanske behöver du fråga dig själv vilken sorts idrottare och person du vill vara. Vad vill du att andra ska tycka om dig, egentligen? Hur vill du att dina närstående ska beskriva dig? Hur ska media porträttera dig? Hur agerar den idrottare som du ser upp till mest? Genom att vara sann mot dig själv och hur du vill vara kan faktiskt prestationen öka, genom att du känner dig mer trygg och mer tillfreds med dig själv.

Referenser:
Brewer, M. B. (1979). In-group bias in the minimal intergroup situation: A cognitive-motivational analysis. Psychological bulletin, 86(2), 307.

Gardner, F. L., & Moore, Z. E. (2007). The psychology of enhancing human performance: The mindfulness-acceptance-commitment (MAC) approach. Springer Publishing Company.

Williams, J. M. E. (2010). Applied sport psychology: Personal growth to peak performance (6th ed). Mayfield Publishing Co.

Att gruppsammanhållning är viktigt tycker nog de flesta. När Google gjorde en stor undersökning på sina arbetare för att ta reda på vilka faktorer som var viktigast för god gruppsammanhållning fann de att det spelade mindre roll vilka personerna i gruppen var, och att det istället handlade mer om hur väl gruppen kunde samarbeta. Sverige som idrottsland sägs ofta vara litet och att lagkänslan är ett vinnande svenskt koncept. En god gruppsammanhållning kan dessutom vara avgörande för prestationen inom både lagidrott såväl som individuell idrott.

De flesta lag har, eller har tidigare provat, något sätt att försöka skapa en bra lagsammanhållning. Det kan vara att gruppen umgås på fritiden, att gruppen genomför s.k "team-building-aktiviteter" i form av olika typer av samarbetsövningar ute i naturen, eller att gruppen sätter sig ner och pratar om mål och regler inför en stundande säsong. Fungerar sådana metoder eller är det slöseri med tid? Om det faktiskt fungerar, vilka av dessa fungerar i så fall bäst?

2009 gjordes en meta-analys av forskarna Martin, Burke och Carron vid Ontario University för att ta reda på vilken typ av team-building som fungerar bäst för att förbättra gruppsammanhållning. Sammanställningen gällde övergripande hur detta bör struktureras och inte lika mycket specifikt vilka metoder som ingick, det får bli ett framtida blogginlägg. De sökte i flera databaser på en mängd olika sökord och fann till slut 17 studier som de jämförde.

Här följer några av deras fynd:
- Bäst var: 1. Målsättningsarbete, följt av 2. Vistas i naturen, och 3. Prata om relationer inom gruppen. Sämst visade det sig vara att kombinera flera av dessa aktiviteter.
- Team-building ger bäst resultat i mixade grupper med både män och kvinnor, näst bäst resultat i grupper med endast kvinnliga deltagare och sämst resultat fick grupper med endast män.
- Individuella idrotter fick större förbättring än lagidrotter.
- Team-building fungerade bättre på äldre lag än på yngre.
- Interventionen behöver pågå under minst 2 veckor för att ha effekt.
- Störst effekt sågs på gruppens prestation, psykologiska färdigheter samt på förmågan till god rollfördelning.

Slutsatser:
Det verkar som att det mesta inom team-building har någon form av effekt, framförallt på prestation, vilket oftast också är det slutgiltiga målet för många grupper. Team-building påverkar även hur bra gruppen blir på rollfördelning, vilket har visat sig vara viktigt både för en grupps prestation och psykologiska färdigheter, som förmågan att hantera prestationsångest, motgångar och stress. Team-building bör dock inte ses som någon "quick-fix" inför en viktig tävling eller match, utan den behöver ske under en längre period, med kontinuerliga uppföljningar, för att ha effekt. Team-building-aktiviteter som att vistas i naturen har viss effekt, men det räcker inte med att bara åka iväg en dag eller två, utan då krävs det en längre vistelse med ett tydligt syfte. Den mest effektiva metoden för att förbättra gruppsammanhållningen var målsättningsarbete, och det behöver ske strukturerat utifrån beprövade metoder. Avslutningsvis bör team-buildingen vara någorlunda avgränsad och inte försöka förändra för mycket på en gång.

Referenser:
Duhigg, C. (2016). What Google learned from its quest to build the perfect team. The New York Times Magazine, 26, 2016.

Martin, L. J., Carron, A. V., & Burke, S. M. (2008). Team building interventions in sport: A meta-analysis.

Fotboll ställer liksom många andra sporter stora krav på den mentala förmågan. I fotboll är det inte bara viktigt för individerna att hålla nerverna på plats, dessutom måste laget och ledaren fungera ihop på ett bra sätt. Under sommarens världsmästerskap hade Sverige hjälp av en idrottspsykologisk rådgivare av just denna anledning, och det kan mycket väl ha varit en avgörande faktor när det kom till att hantera utmaningarna på resan mot medaljen.

Jublet och det bronsfärgade dammet från ytterligare en resultatmässigt framgångsrik svensk fotbollssommar har nu lagt sig, och en inte fullt lika glamourös landslagsperiod inleds. Sommaren glider över i höst och ett pulserande VM-slutspel byts nu ut mot en annorlunda men väl så tuff utmaning: EM-kval.

Damerna inledde med att igår, trots tidigt underläge, vända och vinna klart mot ett defensivt välorganiserat Lettland på bortaplan. På torsdag den 5:e september är det även dags för herrarna att spela EM-kval och denna gång står Färöarna för motståndet. Färöarna ligger sist i grupp F medan Sverige ligger tvåa bakom Spanien. Det bör således vara en på förhand enkel match för Sverige. Som många idrottare och lag kanske känner igen är det dock sällan just så enkelt. Underskattning av motståndare kan leda till att det låser sig och inte sällan kan prestationen blir sämre mot svagare motstånd, vilket till stor del kan förklaras av mentala processer som sätter käppar i hjulet. Flow är ett begrepp många har hört talas om. För att uppnå flow och optimal prestation bör det finnas en balans mellan utmaningens svårighetsgrad och upplevd förmåga. I en sådan match som de svenska herrarna nu ställs inför är den sportsliga utmaningen säkerligen betydligt mindre än vanligt, vilket då kan komma att påverka upplevelsen av flow, och i förlängningen alltså landslagets prestation.

Hur kan Sverige, lag och idrottare som ställs inför en på förhand sämre motståndare då hantera detta? Vi ger 5 idrottspsykologiska råd utifrån vår expertis som du kan ha användning av framöver:

1. Höj utmaningen. Att spela mot sämre motstånd kan upplevas som något tråkigare varför det är lätt att, ofta oavsiktligt, dra ned på tempot för att hamna i rätt nivå av utmaning. Det brukar pratas om att lag "faller in i det sämre lagets tempo". Det är både rimligt och förståeligt att spelarna inte är lika "taggade" inför en match mot sämre motstånd, och det kan alltså påverka vilken ansträngning som beräknas krävas för vinst. I sådana lägen kan det därför vara fördelaktigt att försöka acceptera att "tagget" inför match inte infinner sig och ändå spela sitt eget spel, och fortsätta göra rätt typ av ageranden på planen trots att det kanske inte känns som att det behövs. Om motståndet inte framstår som utmanande kanske det finns delar i sitt eget spel som spelarna kan fokusera på och utmana sig själva i?

2. Följ planen. När det uppstår problem under matchen är det lätt hänt att det följs av stor frustration. Då finns det risk att spelarna börjar agera annorlunda på grund av ett mer kortsiktigt tänk. Många börjar istället överkompensera och gå utanför sina egentliga uppgifter, andra gömmer sig och vill hellre ge bollen till någon av stjärnspelarna och i vissa fall kan problemen leda till att den ursprungliga matchplanen överges helt. Självklart kan det vara bra att ändra sin taktik ibland, men i sådana lägen finns det en risk att det blir som en konsekvens av ett för kortsiktigt tänk, styrt av stundens känslor vilket kan leda till att resultatet blir något som inte alls liknar lagets spelidé eller identitet, vilket sannolikt kan skapa ännu mer osäkerhet.

3. Bedöm sannolikheter, inte resultatet. Bara för att laget inte gör mål omedelbart, missar flera lägen på rad eller att motståndarna skapar målchanser måste inte det betyda att Sverige gör en dålig match. Hur väl ett lag presterar i en match beror ofta på sannolikheter. Om sannolikheten är 30% att sätta en klar målchans kan det innebära att vissa matcher sätts inga sådana lägen alls och i vissa matcher sätts alla. Samma sak med speluppbyggnad. Om laget har ett bollinnehav på 80% innebär det per definition att laget har mer av bollen, vilket innebär en större risk för att vissa passningar går fel. Om vi leker med tanken att ett lag i snitt slår bort 5% av sina passningar kan slumpen göra så att en betydande del av dem felen sker i första halvlek, medan det mycket väl kan fungera ypperligt i andra halvlek. Sverige bör fråga sig om spelet faktiskt är dåligt och om något bör förändras, eller om det kan vara slumpen som gjort att det blivit ett högre antal missar just nu.

4. Acceptera tankar. Det är lätt och naturligt att det i matcher där laget förväntas vara favorit uppstår katastroftankar och inre, otäcka scenarier över vad som kan gå fel. Det kan handla om vad tidningarna kommer skriva, vad fansen kommer tycka och vad som kommer ropas hemma i TV-sofforna. Dessa är sällan till hjälp och kan påverka ens ageranden på planen. Spelaren kan då vara hjälpt av att acceptera att dessa tankar och bilder kommer, istället för att försöka trycka bort dem (då sådana försök ofta bara leder till ännu fler katastroftankar) samt fortsätta göra de önskvärda aktionerna på planen.

5. Fortsätta hjälpa varandra. Det är väldigt lätt att i motgång eller vid hög press börja vända sin egen besvikelse och frustration mot sina medspelare, speciellt i en sådan match som bara måste vinnas. Det kan vara bra att vara vaksam på detta och istället fokusera på att hjälpa varandra ännu mer på planen genom konstruktiv feedback och att peppa varandra att fortsätta följa matchplanen.



Referenser: Csikszentmihalyi, M. (1997). Finding flow: The psychology of engagement with everyday life. Basic Books.

Plessner, H., & Haar, T. (2006). Sports performance judgments from a social cognitive perspective. Psychology of sport and exercise, 7(6), 555-575.