Hej! Nu när jag är sjukskriven tänkte jag blogga för första gången i mitt liv. Mitt första inlägg här på PT torget tänkte jag skulle handla om kroppens största kraftkälla när det kommer till funktion och rörelse. Det är våra kära höfter. Inlägget kommer att fokuseras på mina höfter och mina skador. Jag vet hur det känns att inte ha ett par fungerande höfter. 2011 gjorde jag en titthålsoperation där de slipade bort broskpålagringar. Jag blev fullt återställd och mådde bra tills november 2015 då jag fick en tackling på isen i samband med en ishockeymatch. Smärtan var brutal. Jag gick till flera olika sjukgymnaster, naprapater, kiropraktörer, kinisiologer ingen kunde hjälpa mig. En del sa att jag hade en bristning, nån sa sträckning... Det jag nu har lärt mig de senaste månaderna om kroppen och dess biomekanik hur vi kan skapa de optimala förutsättningarna för en fungerande kropp i funktion har jag mycket att tacka Seth Ronland och Andreas Öhgren för. De som har skapat utbildningarna 3D-funktion har drastiskt ändrat mitt synsätt när det kommer till träning och hälsa. Bara synd att jag inte fick upp ögonen några år tidigare på hur vi ser på människan i rörelse. Jag har precis opererat bort en tumör som jag fick på höftleden 2011 som i mars 2015 upptäcktes. Jättecellstumör heter den. Jag hade turen som fick beskedet att det var en godartad tumör. Enligt wikipedia är det den enda skelettcancerformen som kan vara godartad. Utöver tumören så hade jag även broskpålagringar på caput (ledkulan) det innebär att höftkulan inte är rund för att brosk har kommit till och gjort kulan ojämn. Sedan hade jag även pincer i höften vilket innebär att någon del av acetabulum (ledpannan) har för mycket överhäng av ben och orsakar smärta när mjukdelar och ben kommer i kläm. Det sista läkaren gjorde var att ta bort min labrum broskskiva för att den var helt demolerad. Labrum har visat sig spela en viktig roll för höftledens normala funktion. Den absorberar stötar, smörjer leden, fördelar trycket och stabiliserar leden. Den vanligaste skademekanismen är långvarigt tryck och onormal belastning på caput och acetabulum. Dvs Pincer och Cam förändringar. Så min status är att jag fortfarande har cam förändringar och inget labrum på vänster höft. Ska jag åtgärda dessa problem? Det får framtiden utvisa. Nu vill jag komma igång efter den senaste operationen. Få igång höfterna med mobilitet och stabilitet i våra tre rörelseplan. Sagitalplanet (Extension-Flexion) Frontalplanet (abduktion-adduktion) samt Transversalplanet (inåtrotation-utåtrotation) målet är att få till en bra miljö inne i min höftled. Göra den glad genom att göra övningar/rörelser som ej gör ont och som är bra för just mig. Jag förstår varför jag har drabbats av denna "hockeyhöft" svaret är.... Jag har spelat ishockey med många träningar i veckan sen jag var 6 år. Jag har kört tung styrketräning sen jag var 15 år. Jag har dessutom löpt 1000 tals mil. För att bli bra på ishockey? Hm hör ni hur dumt det låter? 3 elitidrotter fastän jag bara vill bli bra i ishockey. Är det konstigt att mina höfter mår som de mår? Lyckligtvis håller fysträningen på att förändras till det bättre nu på senare dagar. För självklart ska vi inte hålla på med tung styrketräning och lång löpning när vi ska spela ishockey. Vi ska istället ta hand om våra höfter och resterande delar av kroppen under försäsongen. Så att våra höfter har rörligheten och stabiliteten. Identisk belastning skapar skador. Därför måste kroppen få göra de rörelser som den älskar och måste ha. Att vi faktiskt tränar på de rörelser som händer i vardagen/idrotten. Förbereder kroppen på den enorma kraft och belastning som vi utsätter den för. Principen vi blir bra på det vi tränar, är bra att ha i bakhuvudet :)
My hips
