Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så ska jag berätta om de faktorerna till att jag blivit skadad så mycket genom åren. Jag berättade tidigt om att jag alltid har älskat att träna. Som liten fick jag höra du måste ha bra kondition så då var jag ute och sprang om dagarna,många mil har avverkats i spåret. Dels var jag väldigt stark som liten säkert en faktor för att jag bodde på landet och var ute och lekte i skogen byggde kojor, klyvde ved, sågsa ner träd osv. Men nu pratar jag löpningen som jag höll på med för att få bättre kondition som skulle vara så bra.. Vi ska komma ihåg att elitidrott är nått som inte är hälsosamt. vi hör ofta om skador för de som springer mycket. Kondition är att man förbättrar slagvolymen och hjärtats kapacitet att ta in luft. Det kan man göra på många andra sätt en att springa. Vad har egentligen lång distanslöpning med ishockey att göra? inte ett jävla skit. Grundkondition som alla pratar om det kan vi också få på andra sätt. Du förbättrar din kondition så fort pulsen höjs något. Jag har i flera år alltså hållit på med ishockey, löpning och styrketräning som styrkelyftare egentligen ska syssla med. 3 idrotter fast jag egentligen bara vill bli framgångsrik i en. Är det konstigt att kroppen går sönder tillslut ? inte alls konstigt det säger sig självt. Om en elitidrott är ohälsosamt för kroppen vad är då 3 st? Många idag som håller på med en idrott tränar för mycket så det istället bryter ner mer än det bygger upp. Träna med kvalite istället så kommer skadorna minska av bara det. Om man kör två pass per dag då kan man lägga in mobilitet eller teknik på det andra passet. Ha inte två hårda pass per dag, det blir för mycket och sämre kvalité på båda. Har man för mycket muskelmassa och dålig rörlighet så gör man av med mycket mer energi än om man är rörlig, mjuk i kroppen och stark i sina ytterlägen. Den energin kan man då istället lägga på skridskoåkningen. Rörlighet och stabilitet är ett hett ämne och jag förstår och vet hur viktigt det är. Har vi en stel baksida hamstring som inte har den rörlighet som idrotten kräver så kommer en struktur som är nära eller längre bort få ta all den belastning och stress som egentligen baksidan skulle ha tagit. Till sist orkar inte strukturen mer och vi blir skadade. Repetiv belastning är också nått som skapar skador. Vi ser övningar på gymmen idag som isolerar muskler tex bicepscurl,latsdrag+många fler de kommer tillslut ge skador för att det blir obalans i kroppen. Det positiva är att vi får stora muskler men det ska inte vara det primära vi ska träna på om vi ska hålla oss skadefria och fungera så optimalt som möjligt.  Det är två varianter sen finns det också akuta skador som är svåra att förebygga men det går helt klart att minska risken genom rätt träning. Mitt stora problem är min vänstra höft framför allt runt höftleden och höftkulan där jag fått broskpålagringar som jag tror beror på att min höftkula inte har haft den rörlighet som den behöver. När jag spelade ishockey så fick min höftkula röra sig vädligt mycket i en riktning alltså nötte det under väldigt lång tid och till sist så blev det broskbildningar. Det blir samma ledrörelser i leden det kommer slita. Vi måste göra bättre fys så vi våra leder får allt de behöver. Med tanke på vårt samhälle idag när vi sitter fruktanvärt mycket så är det inte konstigt att vi mår sämre och sämre vi har problem i höfter och ländryggen.

När jag var 4 år så äntrade jag isen för första gången och sen blev jag kvar där på ishockeyrinken tills jag i december 2014 skadade mig så allvarligt att jag inte kunnat spela sen dess. Jag har hela tiden älskat att träna och jag har verkligen satsat för att bli så bra som möjligt. Min dröm liksom många andras va att en dag kunna leva på ishockeyn. Jag började spela i Valdemarsvik i Östergötland där jag växte upp med min familj. Vi va ett skönt gäng som spelade från Björnligan tills U15 då vi splitttrades. Från det laget så är det idag två som fortfarande spelar ishockey. Min gamla radarpartner Jonathan Andersson som är omskolad till back i Aik. Han kom tvåa i backarnas poängliga i Hockeyallsvenskan och har tagit stora steg den här säsongen. Sen har vi Rasmus Djerf som idag spelar i Nybro i division 1 han kämpar för att ta sig vidare upp till Hockeyallsvenskan, där han tidigare varit i Oskarshamn och han har även gjort några matcher i SHL med HV 71. Mina skador började i tidig ålder jag drog av Hamstrings i samband med en fotbollsmatch när jag var 14 år. Jag hade jätte problem med en rygg när jag var 15 år osv. Jag va väldigt duktig på fotboll och och på idrott i skolan. Under ungdomsåren i Valdemarsvik öste jag och min radarpartner in poäng och framtiden såg ljus ut. Till U 16 byttte vi klubb till Vita Hästen för att utvecklas som spelare. Vi lyckades kvala in till SM och gjorde bra ifrån oss där. Jag kom även med distriktslaget, vi skulle spela Rikspucken. Då det bestämdes att TV-pucken skulle spelas ett år tidigare så fick vi spela Rikspucken istället. Jag skulle få chansen i första kedjan och skulle vara en viktig spelare. Tyvärr tacklades jag sista seriematchen och fick förmodligen någon spricka i revbenen. Jag åkte med laget men kunde endast spela några byten. Smärtan var påtaglig och det gick inte, hur mycket man en ville spela. Det var väldigt surt att missa den roliga turneringen som man hade sett fram emot sen barnsben. Jonathan kom in på Almtunas hockeygymnasium och jag blev första reserv. Mats Emanuelsson som hade huvudansvaret på Almtunas hockeygymnasium har en gedigen tränarbakgrund bakom sig där han varit fystränare , förbundskapten åt juniorlandslaget. Assisterande tränare åt Södertälje, coach åt Almtuna. Idag hjälper han bröderna Sedin med deras fys. Matchen som han och hans kollega kom för att kolla på då vann vi med 10-1 och jag gjorde 5 mål och Jonte 2 mål och 3 assist. Tyvärr ville styrelsen ha in en spelare med bakgrund från Uppland istället för mig. Jag sökte ett gäng hockeygymnasium. Det blev Grums i Värmland. Första och det enda stället jag provspelade på. Jag tänkte det här blir nog bra. Grums hade en bra tränare i förre NHL spelaren Magnus Roupe så dit bar det av.  Jag gjorde 3 bra säsonger där. Hoppades på att FBK J20 skulle höra av sig. Hörde med mina tränare ifall de kunde hjälpa mig. Fick ingen vidare hjälp. Jag kände efter 3 bra säsonger i Grums där jag krigat för Örnen och visat mig träningsvillig som få skulle få någon hjälp att ta mig vidare. Tyvärr, istället fick jag ta saken i egna händer och provade på en try-out i Huddinge J20 som då spelade i J20 Superelit. Jag var riktigt taggad på säsongen och såg min chans att utvecklas och göra en bra säsong. Säsongen gick åt helvete rent utsagt. Vi vann 1 match av 22 före jul. Vi hade inget självförtroende och det drabbade en själv också. Vi bytte tränare efter jul och vi började vinna en del matcher. Fick en del förtroende från nya tränaren. I februari innan en borta match i Mora så fick jag beskedet att mina föräldrars hus brunnit ner till grunden. Jag åkte hem till dem i en 1 vecka för att sedan komma tillbaka men blev petad sista matcherna och så även i kvalet. För första gången i mitt liv så var jag petad från mitt lag . Det va tungt givetvis. Efter den säsongen så va självförtroendet inte bra och jag behövde hitta tillbaka till mitt spel. Jag vände tillbaka till Grums för att hjälpa dem tillbaka till Division 1. Det har de senaste åren kvalat ungefär 9 av 10 år sen de åkte ut Div 1,men inte lyckats gå upp. Vi fick ihop ett bra lag med en fruktansvärt bra tränare som heter Johan Pennerborn. Men vi lyckades inte ta klivet upp det året heller. Efter den säsongen så va det väldigt många som bytte klubb. Det gjorde även jag. Flyttade till Köping för att spela i deras div 2 och få en ledande roll. Startade säsongen riktigt bra. Den blev dock väldigt kort. I november så tacklades jag och stöp i isen. Det var början på ett helvete med min vänsterhöft. Jag hade tidigare 2011 gjort ett ingrepp och sen blivit helt bra i höften. Men skiten var tillbaka. Jag är ganska säker på vilka faktorer som faktiskt har gjort att jag fått så många skador genom åren och det tänkte jag berätta om i nästa inlägg. Hur som helst så är det små marginaler som avgör om man lyckas eller inte. Nu säger jag inte att jag va en superstjärna. Men jag va helt klart talangfull och gav mitt alllt för att lyckas. Givetvis alla skador jag fått genom åren har ju gjort att chanserna för att lyckas har minskat. Efter min senaste operation där de tog bort en tumör så satsar jag på att en dag kunna spela ishockey i ett klubblag igen för det är det jag brinner för. Avslutningsvis så vill jag hylla Jonathan Andersson för hans framgångar i AIk. Vi tävlade jämt om att vara bäst när vi va mindre och hade ett grymt bra spel de åren vi spelade tillsammans. För några år sedan va man mest avundsjuk på hans framgångar. Men idag har jag mognat och tycker det är riktigt roligt för hans del och att han är värd den framgång genom hårt slit genom sin talang. "JONTETILLSHL" 

Jag tänkte skriva om facia idag . Som det har pratas väldigt mycket om den senaste tiden. Facia verkar ha en mycket störrre betydelse för människokroppen än vi tidigare trott. Vad är facia? Facia är bindväv som sitter utanför muskler. Omger ben och leder och finns överallt på kroppen. Förut när vi har dissikerat så har vi inte brytt oss om bindväven utan vi har skärt bort det och fokuserat på musklerna. Facian sammanbinder våra muskler i långa kedjor och våra tidigare teorier om att vi delar upp musklerna en och en med ursprung och fäste stämmer inte. Dessa faciastråk sträcker sig över hela kroppen och håller ihop oss. När ett faciastråk blir stel så kan ett annat stråk påverkas längre bort. När det inte glider som det ska mellan de olika lagren av muskler, bindväv, nerver och kärl kommer det skapa dragningar och begränsningar som kan orsaka smärta och hindra full funktion.    Facian stelnar när vi inte rör på oss. Den blir rörlig och elastisk när vi rör på oss. Facia består av kollagen som är ett fiberstarkt protein starkt som stål men mycket flexibelt. Rörelse stärker kroppens nätverk. Facian är som ett spindelnät som anpassar sig form och funktion efter det som vi gör. Har vi en stillasittande livstil som kommer facian också att bli klibbig och spänd. Rör vi på oss och utmanar kroppen så ger vi facian bättre förutsättningar att bli mjuk och elastisk. Ett bra exempel är katter, de brukar sträcka sig på morgonen och när de tagit en tupplur. Vem känner igen sig att det är fruktansvärt stelt på morgonen vissa dagar. Vi borde alltså ta morgongympa för att få igång den spända facian. Vi sitter ner mer än någonsin, hur påverkar det facian och kroppen? Jo vi har mer och mer ont i ryggen och höfter osv. Vi sitter vid datorn ihopsjunkna och rör endast på armarna och händerna när vi ska skriva på tangentbordet. Ett tips är att stå upp och hålla igång med dynamisk rörlighet med jämna mellanrum och göra allt för att inte låta den stela vätskan av facia stelna till och ge oss smärta. En halvtimmes intervaller per dag räcker inte för att ge kroppen det den behöver. Vi behöver så mycket mer för att må bra och undvika skador och smärta. Blodet det pumpas ut av hjärtat och venpumpar. men vattnet pumpas inte runt. varför hamnar inte vattnet i fötterna då? svaret är facian håller vatnnet i små blåsor.ascian vrider sig i olika banor som knutar runt kroppen och håller fast skelett, organ och muskler i ett skruvstäd. Musklerna i sig är lösa som köttfärs. Det är fascia som ger dem stabilitet och form. Fascia binder samman högerfoten med vänstra höften, den vänstra höften med högra axeln. Smärta i foten kan således påverka axeln. Smärtan förmedlas av detta nätverk av robusta gummiband, som är fyllt av olika sensorer. Fascian är ungefär som ett spindelnät. Petar man någonstans, sätts hela nätet i dallring och hjärnan sitter som en spindel och lyssnar och reagerar på allt som händer och fötter. Det kanske inte är så konstigt att zlatan har lyckats bli en så bra fotbollspelare och han har hållt sig ifrån skador relativt bra för att ha en så stor och kraftfull kropp. Han har nog kampsporten att tacka för det. För kamport gynnar facians funktionalitet omedvetet. Vi borde mer leka mer som barn. Sträcka på oss som katter gör för att påverka facian positivt. Om du t.ex. slår i foten kompenserar kroppen med hjälp av fascian så att en del av smällen tas av knät, av låret och ibland även höft och ländrygg. Kompensationen och insikten att allt sitter ihop blir extra intressant när man ser till vad som händer vid låsningar och inflammation i fascian. Det är därför man ibland går till en sjukgymnast eller naprapat och de knäcker vid nacken och man blir bra i ryggen. Testa själv att stå på två ben och svinga ena armen rakt bakåt och se vad som händer med dina fötter. De kommer röra på sig med all sannolikhet annars är det nåt som är konstigt. De som händer är att din arm som driver kommer göra att hela kroppen påverkas av rörelsen. Därför måste vi sluta träna kroppen som olika beståndsdelar.

Tänk dig fascian som ett nät av tusentals tunna sytrådar som jobbar längs med varandra. Om dessa klibbar ihop, vilket händer när vi vilar, kan problem uppstå. Till en viss nivå så hanterar kroppen det, men inte alltid. 

Avslappning kan hjälpa din facia. ett varmt bad tex.

Egenmassage. Med hjälp av tennisbollar och foamrollers kan du rulla igenom kroppen och komma åt spända punkter. rulla sakta och känn efter så du inte får för ont. 

Rör dig rätt efter skador. om du haltar eller kompenserar för värk under en längre period så kan facian anpassa sig därefter och det blir sedan svårt att hitta tillbaka till rätt rörelsemönster

Ta kontakt med en terapeut som har kunskap om facia och dess betydelse.

Hej! Mitt andra inlägg kommer återigen fokuseras på våra kära höfter. Inne i höften så behöver höftkulan ha utrymme så den kan röra sig fritt i leden. Ofta när vi får impingment (inklämmningar) så har det blivit för mycket rörelser åt en riktning. Vanligt för idrottare som ofta nöter samma monotoma rörelser. Det finns inte många som har ett par fungerande höfter. De som har fungerande höfter mår rätt så bra. De hjälper till att producera kraft och hjälper oss att förflytta oss mer effektivt. Vi har mest massa runt höften kansle för att det är där vi ska hämta kraften ifrån. Sedan har vi mycket massa runt gluteus maximus för att som barn så tränade vi mycket rumpa. När vi skulle lära oss att stå och för att inte ramla tvingades vi koppla på baksidan för att inte ramla. Gravitationen drar oss frsmåt ner mot golvet. Intressant nog så är höftens hälsa nått av det viktigaste för att fungera så bra som möjligt i livet. Lårbenet kan och behöver åka framåt-bakåt, vänster och höger samt inåtrotation och utåtrotation. Allt det här kan vi göra medvetet vilket inte är vanligt för våra leder. Därför måste vi träna upp vår rörlighet i alla de riktningar så att vi skapar en bra miljö runt höftkapseln samt att vi sedan har bra stabilitet alltså kontroll i rörelserna vi utför. Vi måste också kunna hantera hastigheter, för ofta i dagens samhälle ser vi att uppgifter vi gör som att kasta en boll, hämta någonting på golvet, resa oss upp görs med hastighet och vi hamnar även i ytterlägen. Därför borde vi också träna med hastighet och ytterlägen. Men vår träning börjar på våra säkra ställen alltså inte i ytterlägen och med hastighet i de små positioneringarna. Höfterna ligger i mitten på vår kropp och dikterar ofta hur resten av kroppen mår och fungerar. Har vi inte rörlighet i något plan i höftleden så kommer något annat segment få ta över den belastning och stress som höften egentligen skulle ta hand om. Ett par bra höfter är något som är viktigt för dig som vill kunna leka med ditt barn, sparka en fotboll, Kunna åka och storhandla utan att ha ont. If you don`t have the hip your back takes the hit

Hej! Nu när jag är sjukskriven tänkte jag blogga för första gången i mitt liv. Mitt första inlägg här på PT torget tänkte jag skulle handla om kroppens största kraftkälla när det kommer till funktion och rörelse. Det är våra kära höfter. Inlägget kommer att fokuseras på mina höfter och mina skador. Jag vet hur det känns att inte ha ett par fungerande höfter. 2011 gjorde jag en titthålsoperation där de slipade bort broskpålagringar. Jag blev fullt återställd och mådde bra tills november 2015 då jag fick en tackling på isen i samband med en ishockeymatch. Smärtan var brutal. Jag gick till flera olika sjukgymnaster, naprapater, kiropraktörer, kinisiologer ingen kunde hjälpa mig. En del sa att jag hade en bristning, nån sa sträckning... Det jag nu har lärt mig de senaste månaderna om kroppen och dess biomekanik hur vi kan skapa de optimala förutsättningarna för en fungerande kropp i funktion har jag mycket att tacka Seth Ronland och Andreas Öhgren för. De som har skapat utbildningarna 3D-funktion har drastiskt ändrat mitt synsätt när det kommer till träning och hälsa. Bara synd att jag inte fick upp ögonen några år tidigare på hur vi ser på människan i rörelse. Jag har precis opererat bort en tumör som jag fick på höftleden 2011 som i mars 2015 upptäcktes. Jättecellstumör heter den. Jag hade turen som fick beskedet att det var en godartad tumör. Enligt wikipedia är det den enda skelettcancerformen som kan vara godartad. Utöver tumören så hade jag även broskpålagringar på caput (ledkulan) det innebär att höftkulan inte är rund för att brosk har kommit till och gjort kulan ojämn. Sedan hade jag även pincer i höften vilket innebär att någon del av acetabulum (ledpannan) har för mycket överhäng av ben och orsakar smärta när mjukdelar och ben kommer i kläm. Det sista läkaren gjorde var att ta bort min labrum broskskiva för att den var helt demolerad. Labrum har visat sig spela en viktig roll för höftledens normala funktion. Den absorberar stötar, smörjer leden, fördelar trycket och stabiliserar leden. Den vanligaste skademekanismen är långvarigt tryck och onormal belastning på caput och acetabulum. Dvs Pincer och Cam förändringar. Så min status är att jag fortfarande har cam förändringar och inget labrum på vänster höft. Ska jag åtgärda dessa problem? Det får framtiden utvisa. Nu vill jag komma igång efter den senaste operationen. Få igång höfterna med mobilitet och stabilitet i våra tre rörelseplan. Sagitalplanet (Extension-Flexion) Frontalplanet (abduktion-adduktion) samt Transversalplanet (inåtrotation-utåtrotation) målet är att få till en bra miljö inne i min höftled. Göra den glad genom att göra övningar/rörelser som ej gör ont och som är bra för just mig. Jag förstår varför jag har drabbats av denna "hockeyhöft" svaret är.... Jag har spelat ishockey med många träningar i veckan sen jag var 6 år. Jag har kört tung styrketräning sen jag var 15 år. Jag har dessutom löpt 1000 tals mil. För att bli bra på ishockey? Hm hör ni hur dumt det låter? 3 elitidrotter fastän jag bara vill bli bra i ishockey. Är det konstigt att mina höfter mår som de mår? Lyckligtvis håller fysträningen på att förändras till det bättre nu på senare dagar. För självklart ska vi inte hålla på med tung styrketräning och lång löpning när vi ska spela ishockey. Vi ska istället ta hand om våra höfter och resterande delar av kroppen under försäsongen. Så att våra höfter har rörligheten och stabiliteten. Identisk belastning skapar skador. Därför måste kroppen få göra de rörelser som den älskar och måste ha. Att vi faktiskt tränar på de rörelser som händer i vardagen/idrotten. Förbereder kroppen på den enorma kraft och belastning som vi utsätter den för. Principen vi blir bra på det vi tränar, är bra att ha i bakhuvudet :)